Skrivet av: Sanna | 25 november, 2010

Återblicksmånad

Snö. Jag älskar snö. Jag vill fara i backarna i full fart, jag vill slänga mej i varje snödriva och bara sprattla. Bara le, bara vara. Leva! Den här månaden som även kallas november, hyllar jag att ännu ett år har gått sedan jag sadlade om livet, jag fann rätt väg, som i sin tur ledde mej till rätt bro, och den där bron, gav mej möjlighet till ett bättre liv. Det tog ett bra tag innan jag vågade sätta första steget på bron, men efter många vändor så fixade jag det, jag vågade möta det främmande och skrämmande, den totalt oskyddade världen. Jag kan bara vara tacksam och glad för att jag fixade det! Hade jag inte gjort det så hade jag inte fått uppleva dessa ovannämnda saker.

Mina tankar går till dom människor som har stöttat mej, och till Hudiksvall, den, just då igensnöade lilla staden, det var där jag efter mycket om och men började min resa emot tillfrisknandet, men många av mina tankar går också  till dom som fortfarande lider, i tysthet och i ensamhet. Jag vet att ni finns därute…

Min styrka: Att våga vara stark. Att våga tro att man är framgångsrik. Att känna att man är frisk/under tillfrisknande.

Min sanning: Inte ens den längsta resan tar dej bort från dej själv.

Mål: Att övervinna. Att besegra.

Idag älskar jag livet, vad älskar du?

 

Annonser
Skrivet av: Sanna | 15 november, 2010

Rörelse & Motivation AB

Än en gång får man inse faktum, i alla fall gör jag det. Det handlar om motion, eller låt oss kalla det för rörelse, det klingar lite roligare i öronen och låter inte alltför betungande. Att röra på sej gör nytta, inte bara för vågen & siffrorna utan främst för välbefinnandet, utan välbefinnandet är det lättare att hamna i återfallsträsket. När man fastnar för länge i ett läge, förslagsvis soffan så blir man efter en tid trött och lat, när man blir trött och lat är det dags att börja vifta med varningskortet, det är då ibland vargen infinner sig på första parkett och får dina tankar att fokusera på sånt man egentligen inte vill. Känner du igen; jag hinner inte nu, jag tar det i morgon, det är dåligt väder osv.. I alla fall gör jag det 😉 

När vi rör på oss frigörs massa hormoner som gör att vi känner oss bättre till mods, när vi mår bättre är det lättare att hålla sej på banan och tänka klarare, se saker från den rätta sidan helt enkelt. Har du en dag då det tar emot så misströsta inte, det har alla, ibland får man vara glad över att man i alla fall tänkt tanken på att ge sej ut och röra på sej, och ibland får man vara glad över att man i alla fall fått på sej skorna, och det förstår ni är även det ett steg i rätt riktning 🙂

Och man ska inte heller glömma att be om hjälp. Behöver du en stöttepelare, någon som gör dej sällskap och peppar dej så se till att skaffa en sådan, eller varför inte flera? Vi kan kalla det för motivationsvän, du vet en sån som du mår bra av och som ger dej inspiration till att orka, en som gör det hela lite roligare som kanske tom kan få dej att glömma att du faktiskt är ute och rör på dej. En motivationsvän kan vara vem som helst, jag vill slå ett slag för min, en person som jag egentligen inte valt till just det ändamålet men som helt plötsligt blivit min inspirationskälla. Vi har inte alltid samma åsikter och absolut inte heller samma tempo i benen men vad gör det? Man behöver inte ha levt samma liv, man behöver inte ha samma tempo i benen och man behöver inte ha lika långa ben heller, huvudsaken är ju att man har förståelse och respekt för varann.

Att förena nytta med nöje är en bra kombination – Hur kombinerar du?

(Bilden visar min motivationsvän, en tidigare elitlöpare & eldsjäl som bidrar till att min varg håller sej undan och dessutom är han rätt duktig på att sparka mej i baken och hålla jämna steg också 😉 )

 

Skrivet av: Sanna | 25 oktober, 2010

No brain – No pain?

Hjärnan är en riktig filur. Den gråa klumpen som ska vara klok, är fantastisk, den är min bästa vän men också min värsta fiende. Jag börjar inse att den inte alltid hänger med riktigt som jag vill. Den tänker och skapar dagens sanning av tidigare sanningar..Låter det konstigt? Då tar vi ett exempel 🙂

Oavsett vart i livet man befinner sig så skaffar man sig vanor och rutiner, när man sedan blir införstådd med att förändringar måste ske för att må bättre så måste man börja jobba, inleda ett teamwork med hjärnan. Förse sig med nya vanor, kanske nya rutiner, mental träning, you namne it!

Det är inte så svårt uträknat. Men det lustiga är att jag märker hur mina tidigare vanor, mina tidigare tankar och rutiner på något konstigt sätt sitter som stora breda SJ spår i huvudet. Mina vanor, mina tankar och mina rutiner är förändrade, men trots det så upplever jag mig själv precis så som jag var förr, kroppsligt alltså. Inrotat, ingrott. Den gamla Sanna regerar. Ibland kan jag (exempelvis) sätta på mig ett gammalt klädesplagg som förr passade storleksmässigt, och tycka, känna –Ja  men den här sitter ju bra, perfekt! Personer i min omgivning har flertalet gånger ifrågasatt om jag verkligen ska gå ut i dessa kläder.. Jag har åtskilliga gånger fått ställa mig framför spegeln för att verkligen se hur jag ser ut, se hur kläderna jag valt faktiskt hänger som urlakade disktrasor på mig, men i min hjärna så sitter dom perfekt. Jag har förvisso gjort mej av med nästintill alla gamla kläder men nog har jag sparat en del, för dom kan ju vara bra att ha, dom sitter säkert bra, någongång, det tycker i alla fall min hjärna.

Vid inköp av kläder så är det lika där, störst gäller. Prova, köpa, åka hem. Dagen efter får jag åka tillbaka med nästan allt, varför? Jo för att hjärnan tror att det fortfarande ska vara så. Det är både roligt och lustigt, men också lite knäppt. Ibland kan inte några speglar i världens butiker hjälpa mig, det bara är så. Visst är det lustigt. Det är inte alltid så här, men det händer, och förekommer rätt ofta. Det är tur man kan skratta och göra något roligt av dessa tillfällen, det är här tacksamheten kliver in och tar över, medvetenhet – bättre sent än aldrig 😉

Skratt överraskningar & tok glädjer hjärnan, när ska hjärnan glädja & överraska mig?

 

Skrivet av: Sanna | 18 oktober, 2010

Sanna granskar

Förkylningstider, baciller möter baciller, kall & varm luft om vartannat, att klä sig rätt är inte heller kanske det lättaste. Men hur som helst är det många som blir sjuka och hamnar under täcket med feber och onda halsar som är besvärliga. Mindre kul. Men det är ett tillstånd, just nu. Det går över, förr eller senare 🙂

När man råkar ut för dessa baciller behöver man i vissa fall ta till läkemedel för att underlätta och påskynda att man blir frisk. Utbudet är stort, det finns mycket man kan göra själv, och det finns en djungel av dunderkurer. Jag säger två saker. Nummer 1: WOW & nummer 2; Vad väljer jag?

Jag har spenderat lite tid med att läsa innehållsförteckningar på läkemedel, jättekul 😉 förstår inte mycket av dessa termer men jag reagerar på en sak; Varför ska det vara sötningsmedel i medicin? För att det ska smaka gott eller för att vi ska vilja ha mer? Lite skrämmande tycker jag att det är. Förvisso är det lättare att ta sin medicin när den smakar gott, gällande barn kan jag förstå att det är mycket enklare. Men för oss vuxna, som borde förstå att det som smakar illa gör nytta ändå. Varför ska vi behöva tycka att medicin är gott? Jag tycker att det låter farligt. Och sen kommer nästa fråga, för de som är känsliga emot socker, vad ska dom ta för att krya på sig? Jag vet med egen erfarenhet att vissa hostmediciner är oerhört goda, (det är en annan historia) och dessa kan också ha en förmåga att trigga igång suget. Den ropar på vargen helt enkelt. Vare sig bra eller roligt för den som blir drabbad. (Jag vet att det finns  mycket gamla huskurer, nu syftar jag på just läkemedel)

För dom som har en känslighet emot socker/sötningsmedel får antingen en utmaning  eller ett problem här. Valet hur man ser på saken gör man själv. Och hur mycket jag än läser på förpackningarna så förstår jag inte hur olika aromer ska göra oss friskare. Får inte ihop den ekvationen.

Hjälpa eller skälpa? Det är frågan 🙂

Skrivet av: Sanna | 4 oktober, 2010

Energi är ordet

Nu är hösten här!  Jag märker av det på många sätt. Naturen går ifrån grönt till andra färger, färggranna löv som dansar efter vägarna, dagarna blir mörkare fortare, fingervantarna åker på, sandalerna får vila i skogarderoben och min telefon ringer och ett och annat oroligt mejl dimper in, jag finner en röd tråd i texterna. Hjälp mig, hur ska jag klara av den här perioden? Det är så mörkt, jag blir deprimerad av mörker, vad ska jag göra? Jag vill fly (droga) jag orkar inte med den här tiden, Hur gör du Sanna? Blir du aldrig tom och tappar fotfästet? Allt är så tråkigt… osv

För många är hösten en jobbig period då mörker och kyla får folk att bli nedstämda. Och vi vet ju sedan tidigare att om man inte mår riktigt bra är det lättare att tänka oklart och hamna i återfallsträsket, fatta fel beslut helt enkelt.

Har du en tendens att bli deprimerad så är sjukvården ett alternativ, en bra vårdkontakt som kan hjälpa dig vidare. Är det jobbigt men hanterbart så finns det massor man kan göra själv, kom ihåg att det är bara du som kan ändra på dina tankar och handlingar, din hälsa är ditt eget ansvar.

Allt kretsar kring energi, för att orka leva så behöver vi energi. Jag har inget facit till hur vi skapar energi, det är helt upp till var och en, vi gillar ju olika saker. Känner man att precis allt är tråkigt och dystert i tankarna så får man backa bandet, allt kan inte var tråkigt, jag törs påstå att vi alla har något vi gillar att göra, något som får oss att må bättre. Om du däremot accepterar att allt är tråkigt och livet suger så kan det inte bli annat. Självklart har alla dåliga dagar, vi är bara människor, livet är inte alltid på topp. Och i de mest jobbiga stunder glömmer vi bort allt vi har, allt underbart vi upplevt och hur mycket vi egentligen har att glädjas åt.

Energi skapar vi hela tiden, via tankar och handlingar. Vi väljer själva hur vi ska tänka och hur vi ska handla.

Hösten och vintern är tunga perioder för de som väljer att de ska vara det, alla årstider har sina fördelar och nackdelar, och tur är väl det, vi måste ju ha något att se fram emot också 🙂

Att fylla dagarna med starka friska tankar, göra saker som man tycker om skapar energi. Går det trögt så hitta andra saker att göra, lirka med tankar, lek med fantasier och skapa energi som hjälper dig igenom mörkret. Ring en vän, dansa i löven, tänd massa ljus, och le, energilistan kan göras hur lång som helst. Du kan, men bara om du vill!

Ibland står man där, i den grymmaste & brantaste uppförsbacken. Då väljer jag (ibland med extrem motvillighet) att tänka: Det här är ett tillstånd, just nu. Det går över.

Hur tänker du?

 

 

 

Skrivet av: Sanna | 20 september, 2010

Kort men tänkvärt

Problem är möjligheter i arbetskläder”

Klingar fint och det stämmer faktiskt, om man tänker efter 🙂 Allt handlar om hur vi väljer att möta verkligheten 🙂

 

Skrivet av: Sanna | 19 september, 2010

Me, myself & nr 1

Det är en ständig tävlan. Den eviga tävlan mellan mig & vargen. Den tar aldrig slut, det är bara att acceptera läget och göra det bästa av situationen, alla har vi olika saker att kämpa emot, en del emot klockan och jag emot vargen 😉

Tänk dig en prispall, där den högsta vinsten är ett abstinent tillstånd, fritt från olika droger. Tidigare körde jag & vargen en staffett där vi turades om att stå på prispallens 1:a plats. Vi var duktiga på att ge och ta så länge jag höll mig till hans krav, som var att ge efter, han visste att jag skulle trilla dit, för det var ju precis det jag gjorde, gång på gång. Ena dagen nykter andra dagen påverkad, nykter igen, sen ett par dagar fullspäckade med socker, och när man sedan skulle bli nykter igen kom abstinensbesvären som ett kravbrev på posten, ve och fasa, jag säger det om och om igen, aldrig mer! Att vara i det tillståndet är inget jag strävar efter längre. Min tid i dimman är förbi, det är min strävan iallafall. Men trots ”aldrig mer känslan” kan man ibland hamna där ändå. Ibland blir jag förbaskad på varför  inte jag ska kunna vara som alla andra, jag vill också kunna vara ”normal” och leva som ”vanligt folk”. Men frågan är; vad är egentligen ”att vara normal”? 😉

Jag har ett starkt triumf kort, jag är en sån där läskigt positiv person, jag försöker alltid att se allt ifrån den ljusa sidan. Jag vänder och vrider och analyserar. Och i och med det så har jag kommit fram till att jag faktiskt är tacksam för att jag mår dåligt av saker som för mig är dåliga, att må riktigt ruskigt illa är bara ett av tillstånden som infinner sig hos mig när jag drogar, därför är det lättare för mig att avstå. Been there, done that 😉

Är man nykter i tankarna och fortsätter att tillfriskna så är det ju givet att det är en själv som ska stå där, på den pall som är högst upp alltså nummer 1. Svårare än så borde det inte vara? Eller? 😉

När man gång på gång kliver upp på 1:a platsen är känslan oerhört häftig och det finns gånger då jag har trott att jag håller på att bli galen men faktum är att det är glädjen som slår ut i full blom 😀 Att känna att man lyckats, kanske inte föralltid men för stunden, för dagen… ibland bara för minuten! Det är styrka det!

Note to self: Ut ur dimman & över på andra sidan. Check!

Skrivet av: Sanna | 15 september, 2010

Sitter offerkoftan på?

Sommaren är förbi för i år, man får le och tänka tillbaka på glada sommarminnen 🙂 Jag är oerhört glad för att jag klarat av den utan större återfall. Sommartid kan jag personligen tycka är en frestelsens tid när det gäller socker. Det behövs ingen tv reklam där inte, då folket man möter på gatorna sköter den biten galant 😉

Att bli bortbjuden, eller att gå ut och äta med vänner och bekanta kan man uppleva som ett stort problem, för jag kan ju inte gå ut bara så där, det finns inget jag kan äta där, dofter och syner kommer att leda mig rätt ner i fördärvet. Jag stannar hemma. Lika bra det. Offerkoftan sitter på, knäppt ända upp i halsen. (Offerkofta kallar jag det tillstånd när man begränsar sig och tycker synd om sig själv)

Ja så kan man resonera, om man vill. Men det man kan göra som faktiskt inte alls är så dumt är att kolla av vad det bjuds på, vart ska man äta, och vad finns det för utbud, kan man specialbeställa några dagar i förväg, eller varför inte ta med sig eget, om det är en privat tillställning förstås. Allt är möjligt, du behöver inte avstå ifrån att ha en trevlig god stund med dina vänner. Men det man ska ha i åtanke är att dofter och syner kan skapa sockersug , vargen sköter sig snyggt bland folk, men när du sedan blir ensam så kan han börja yla eftersom du har utsatt han för frestelse. Det kan bli så att What goes around comes around 😉 Dina vänner kanske vet om ditt beroende och ni kan komma överens så att det blir bra och passar alla. Exempel: Har du en vän som är alkoholist och ni ska träffas och umgås, inte sjutton ordnar ni en dejt mitt i baren? Förmodligen inte.

Alkohol är en fälla för många, på olika sätt. Vissa alkoholsorter innehåller inte kolhydrater, så det borde man väl kunna dricka? En del alkohol är bra för hjärtat och en annan är oerhört bra för hår och naglar… Det må vara sant, jag bryr mig inte om dessa påståenden. Visst kan jag dricka alkohol, om jag vill. Det som gör sig påmint där är att om jag dricker alkohol så finns risken att jag tappar omdömet på vad som är bra för mig och har jag otur kan det innebära att fel saker hamnar i munnen som sedan i sin tur ger upphov till mer ylande och sen är karusellen igång. Ångesten sätter igång att jäsa helt enkelt. För vissa kan alkohol vara bra emot sjukdom så som förkylningar, visst för vissa kan det vara så, men jag tror att jag står fast vid vatten och vila, det funkar för mig. Att slåss emot elaka baciller och samtidigt trigga vargen med alkohol det ligger inte för mina fötter, jag har försökt med detta, men insåg att det är en metod för andra. Inte för mig.

Där viljan finns går en väg, vilken väg tar du?

Skrivet av: Sanna | 7 september, 2010

Tro Hopp & Vänskap

Har du någon gång känt hur du sväller som en heliumballong, fast du i själva verket sväller av glädje och energi?

Vänner är det bästa som finns. Rätt sorts vänner, såna som vet typ allt om dig men som ändå tycker om dig, just för den du är.

Att ha vänner att ventilera med. Att ha vänner som man kan skratta & gråta med och vänner som bidrar till inspiration. Vänner som lyfter upp en och tror på idéer och tankar men som också kan hjälpa till att hålla verkligheten vid liv när man svävar iväg 😉

Vänskap är att ge och ta.

Jag önskar inget hellre än att alla kunde ha vänner att dela både glädje och sorg med. Att omge sig med rätt sorts vänner är viktigt. För det första är det en trygghet att veta att man har vänner som finns till hands och för det andra är det en styrka att få vara en vän till någon.

Tro hopp & vänskap. Ja tack!

Nedan vill dela med mig av min ”Tro hopp & Vänskapsblomma”  (en liten söt blomma för varje ord) som jag fått av en god vän 🙂

Skrivet av: Sanna | 2 september, 2010

Sanna spekulerar

Jag har en fundering. Den gäller skolornas utbud i cafeterian. Nu har jag inte hört om hur alla skolor har det, men att höra hur en har det, har fått mig att reagera.

Jag pratade med min systerdotter som precis börjat i sjunde klass. Hon är lagom spänd och förväntansfull av att börja på högstadiet, möta nya människor och få känna sig lite stor, äntligen :)! Hon berättade om ditt och datt och jag lyssnade och fnissade med henne tills hon sa att de hade en cafeteria på skolan, kan man tänka sig, det är jättebilligt med ”socker” moster!  Där sjönk mina mungipor rätt rejält. Det är jätte trevligt att det finns en cafeteria på skolan, men när jag fick höra vad det fanns för utbud fick jag bita mig i tungan för att inte säga något dumt.

Jag undrar: Hur kan en skola ens tänka tanken på att sälja snabba onyttiga kolhydrater, socker och annat som får barnens blodsocker att dansa jazz i allra högsta grad? Personalen vill ha pigga barn att undervisa, och förhoppningsvis vill barnen lära sig också 😉 Att erbjuda dem socker på detta sätt tycker jag inte är klokt, jag törs påstå att jag tycker det är helt befängt! När blodsockret dansat färdigt så dalar det rätt friskt och vad händer då? Jo många av eleverna blir trötta, okoncentrerade och vill bara gå hem, såvida de inte har mer socker att fylla på med, men det flesta skolor har ju typ förbud mot intag och tuggande av socker på lektionstid. Jag förstår inte den ekvationen, riktigt. Vill vi inte måna om våra barn med bra mat och mellanmål för att underlätta deras vardag med allt lärande i skolan? Barnen som inte gillade lunchen, eller bara åt lite, vad gör dom? Självklart, solklart, cafeterian nästa.

Sen finns det förvisso skolor som ligger i anslutning till köpcenter, affärer och dyl, så må det vara, det säger jag inget om, barnen har med all säkerhet redan hittat dit själva, men att sälja socker i själva skolan, när man vill ha alerta elever som räcker upp handen och är närvarande så tycker jag att de som bestämmer pratar och framförallt jobbar emot sig själva.

Det sägs att så som man bäddar får man ligga, så när lärare klagar på jobbiga elever är det kanske inte alltid så konstigt, trots allt? Kan det vara en bidragande faktor?

Kanske, kanske inte, men det får mig iallafall att fundera!

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier