Skrivet av: Sanna | 22 augusti, 2010

Rött kort utdelat

Vissa dagar så kan jag höra vargen yla mer än vanligt. Vissa dagar  ylar han sig hes. Ibland känns det som om man håller på att bli tokig. När vargen stör mig och försöker få mig att tänka på vad gott allt skulle vara, tappar jag humöret, han dukar upp sitt sockerbord gång på gång och flämtar mig i örat. Jag kan nästan känna hur han dreglar på min axel. Jag vet att det är så, jag försöker finna styrka för att stå emot, ibland går det, ibland inte. Det är mitt ansvar att bryta tankebanan, det är sannerligen inte lätt alla gånger.

 Man får tvinga sig ifrån tankarna, mota bort dom genom att använda sina verktyg.

När vargen är riktigt envis så kan resten av dagsplaneringen gå åt pipan, helt enkelt för att jag är så upptagen med att lyssna på han ylande. Planerna för dagen spricker. Ännu ett misslyckande på gång, ett återfall väntas, närsomhelst. Riktigt illa…

kan det vara, kännas. Men här tvingar jag mig själv att välja. Vad vill jag? Ge efter och kämpa dubbelt dagen efter med allt vad abstinensbesvär heter, är det verkligen värt det? Eller göra något som jag blir glad av? Det är förvisso svårt att känna glädje i det här tillståndet, men det är återigen mitt ansvar, ingen annans. 

Vad man sedan väljer att göra för att finta vargen är individuellt, man gillar självklart olika saker. Jag brukar ge mig ut i skogen, men vissa gånger funkar inte det heller, jag kan tänka tanken på att jag ska ge mig ut en halv eller hel dag innan jag ens får på mig skorna, men då brukar jag istället för att känna mej misslyckad, tänka att det varje fall var ett framsteg i att jag fått dem på fötterna. Ett steg i rätt riktning. Om jag sedan bara kommer runt huset eller bara utanför dörren så är det bra, bättre än inget. I det här tillståndet räknas det lilla stort. Så är det faktiskt.

Det finns mycket man kan göra för underlätta situationen när man står öga emot öga med vargen. Det gäller bara att hitta det som passar en bäst. Ylandet försvinner kanske inte helt, men man håller sig på vägen. Det går över. Det finns något som heter en dag i taget, men i vissa tillstånd får man använda sig av, en minut i taget, en timme i taget.

Idag lyckades jag ge min varg rött kort och sätta han bakom galler  – Vart sitter din?

 


Responses

  1. Min varg – som inte är en varg utan en röd hund – sitter också bakom galler, nere i en djup fängelsehåla. Han är skitarg!!! Där kan han gärna sitta och vara grinig tycker jag!

  2. Hääärligt! Keep it up Jenny 😉


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: